Some sweet Blog Lovin'

Det här med Bloglovin är tydligen någonting man ska slänga sig med för att vara med i svängen, så också jag numera. Så klicka på länken så känner jag mig in with the hip crowd:

Följ min blogg med bloglovin

- Kom igenrå!

Snart tillbaka

Som ni märker så har jag inte uppdaterat på ett litet tag. Det har hänt jobbiga saker på hemmafronten, vilket gör att bloggeriet inte är på topplistan över saker "to do" just nu. Men jag kommer snart tillbaka. Och för att bibehålla ert intresse kan jag säga att jag just nu jobbar på en serie om rasism. Om ni håller ut så kommer ni inom en snar framtid få glutta lite på den.

Akvarell

Ett tappert försök till att färglägga med akvarell, eftersom jag HATAR att färglägga i Photoshop. Bakgrunden är gjord i Photoshop och det är så jävla plastigt. Men jag ville ändå ha någon bakgrundsfärg, så såhär blev det iallfall. Ska fortsätta öva, det blir ju mycket trevligare med "levande" färg! Svårt att rätta till när det blir fel bara. Texten är lite improv, och polkagrisen är tillritad i efterhand, så att det skulle vara nån mening med handen.

Nu är det natt för mig, eftersom jag inte kunnat sova inatt. Tack individer som badade badtunna klockan halv sex imorse (och fortfarande vad jag vet) MITT på campus. Mitt i en snöhög bara POFF - en badtunna! Men jag ska inte klaga, det resulterade i att jag lagade matlåda och gjorde lussebullar, samt att jag hittade en asbra låt (Temper Trap - Sweet Disposition).

En presentteckning

Den här gjorde jag inatt på uppdrag av en kompis som hade en annan kompis som fyller år i helgen. Det här är alltså något slags porträtt av henne. Jag blev faktiskt ganska nöjd. Den borde kanske med fördel färgläggas, men äsch!

Jag såg just att jag glömt att fylla i svart i bokstaven "O". Men, tja, sån är jag!

Seriemanus

Jag trodde att jag pluggade. Men jag råkade skriva ett seriemanus. Det var ju lite oväntat, efter sisådär tre års mindblock. Det är bara ett kort manus. Men det är bra. Go me.

Veckans förvåning

J.K talar inför Harvardstudenterna 2008

Det här är J.K Rowlings tal vid Harvard 2008, när studenterna tog examen. Först tittade jag på det på grund av att det var J.K Rowling (jag menar, Harry Potter, någon?). Men det är så mycket mer än det, hennes tankar kring livet, sig själv och vad som är värt att sträva efter är så väldigt inspirerande och jag känner att jag fullt ut kan relatera till det hon säger. Vissa kommer väl tycka att det är old news, pretentiöst och sentimentalt blaj. Men jag tycker att det är viktigt, och något att tänka på. Go J.K!

Stef Gaines

Jag gjorde ett till porträtt, denna gången av Stef Gaines. En mucho rolig och trevlig serietecknare vars personlighet jag inte riiiiktigt lyckats fånga. Det blev lite väl mycket Angelina Jolie över det hela men överlag är jag himla nöjd! Porträtt är ju faktiskt inte min grej egentligen, och det blev ju ganska bra i slutändan iallafall! Tröjmotivet har jag snott. Gissa från vem.

Och om någon känner sig manad att lära mig Photoshop, säg till! (Jag menar dig Tomas...)

Vardagsbetraktelser

Det här tänkte jag förut idag. Håll till godo. Om någon tycker att jag uppdaterar dåligt så är det för att jag gör det. En familjemedlem är mycket svårt sjuk och det tär på krafterna, för oss alla. Så bloggen uppdateras när jag vill och orkar.

Jag har lärt mig göra minipaj. Beviset är dock uppätet.

Allt det tråkiga och jobbiga är värt det...

... av den enkla anledningen att man ibland får det så himla klart för sig vilken jävla tur man har. Det finns så sjukt mycket bra människor runt omkring mig, och jag är jävligt tacksam. Nu tänker jag njuta av den härliga insikten ända tills jag får nästa anfall av narcissistisk navelskådarångest. Jag räknar med fem härliga minuter av välbefinnande. Och gott så!

Furry Walls

Om det sjunker, låt oss drunkna

Hur vi är är ett resultat av vår omgivning och vår kultur. Du kan födas med vissa egenskaper, men i det långa loppet är det till 95 % din sociala kontext som formar vem du blir och hur du kommer att bete dig. Och jag vill inte leva i ett samhälle där man medvetet och omedvetet lär sig att slicka uppåt och sparka nedåt, och om det ändå går åt skogen så får man skylla sig själv. Där pengar öppnar - precis alla - dörrar. Ditt värde som person har blivit synonymt med din ekonomiska ställning och ingen är beredd att hjälpa den som behöver hjälp - för vad tjänar man på det? Och vårt dåliga samvete kurerar vi varje kvartal då vi skänker hundra kronor till utsatta barn i någon av stödgalorna på teve. I ett Sverige där den ekonomiska krisens effekter är långt ifrån hoplappade, där många lever med ständig oro över hur man skall få ekonomin att gå ihop - i ett sådant Sverige måste måste alla sätta sig ned och ta sig en ordentlig funderare på hur vi hamnade här. Hur lever vi våra liv, vilka ideal är det egentligen vi eftersträvar? Genom det sättet vi lever nu, gör vi verkligen oss själva och vår omvärld en tjänst? Kommer det i slutändan att gynna oss att vi lever enligt de odödliga orden "sköt dig själv och skit i andra"? För det är ju den enkla lösningen.

Och vi är så är så intellektuellt lågpresterande att vi väljer att nappa på den enkla lösningen - skyll på invandrarna! En samhällsgrupp med överlag lågt ekonomiskt och socialt kapital. Om de jobbar så stjäl de hederliga svenskars jobb. Om de inte jobbar är de lata och lever på hederliga svenskars bidragspengar. Frågan är då - vilka är de här invandrarna? Jag vill gärna veta. För i det allmänna medvetandet utgörs den här gruppen av arga unga män från Mellanöstern som använder sin fru som slagpåse. Jag påstår inte att dessa män inte finns representerade i gruppen "invandrare", lika lite som jag påstår att denna typ av män inte finns representerade i (för) många av våra allra "svenskaste" Svensson-hem. Poängen är att invandrare inte har några gemensamma egenskaper bara för att de är invandrare - förutom att de kommit till Sverige från ett annat land. Och detta säger inte mycket om personen. Du kan komma från Finland eller Uzbekistan, vara sophämtare eller flygvärdinna, ung eller gammal, kvinna eller man, gilla discodans eller korgflätning. Att peka ut denna stora grupp människor, som under lång tid också blivit en del av den svenska kulturen och välfärden, och påstå att dom i mångt och mycket bär ansvaret för de problem som vi står inför i Sverige idag - det är absurt. Lika absurt som att man skulle peka ut alla vänsterhänta och påstå att de är "den felande länken".

Samhällssystemet är just ett system, alla delar utav samhället har en funktion och hänger ihop med alla de andra delarna. Systemet skulle inte fungera utan alla sina delar. Därför kan vi inte heller peka ut en felande länk, för det finns ingen. Felet ligger hos oss, och i vår egen ovilja att gå djupare in på ett problem som det antagligen kräves en ansenlig mängd energi och fundamental omstrukturering av samhällets grundvalar för att börja lösa. Så istället hoppar vi från tillfällig lösning till tillfällig lösning. Eller vad vi hoppas är lösningar, iallafall. För det är ju så mycket enklare! Och hela tiden medans vi kör "hear no evil see no evil"-metoden bajsar vi oss själva i ansiktet.

Därför är jag så stolt över alla demonstrationer som har pågått runt om i landet idag, där människor, oberoende av partitillhörighet, protesterat mot ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Jag hoppas att någonting händer, att någonting kan göras för att visa att det inte är okej.