onsdag 27 oktober 2010

Stef Gaines

Photobucket

Jag gjorde ett till porträtt, denna gången av Stef Gaines. En mucho rolig och trevlig serietecknare vars personlighet jag inte riiiiktigt lyckats fånga. Det blev lite väl mycket Angelina Jolie över det hela men överlag är jag himla nöjd! Porträtt är ju faktiskt inte min grej egentligen, och det blev ju ganska bra i slutändan iallafall! Tröjmotivet har jag snott. Gissa från vem.

Och om någon känner sig manad att lära mig Photoshop, säg till! (Jag menar dig Tomas...)

tisdag 26 oktober 2010

Vardagsbetraktelser

Photobucket

Det här tänkte jag förut idag. Håll till godo. Om någon tycker att jag uppdaterar dåligt så är det för att jag gör det. En familjemedlem är mycket svårt sjuk och det tär på krafterna, för oss alla. Så bloggen uppdateras när jag vill och orkar.

Jag har lärt mig göra minipaj. Beviset är dock uppätet.

måndag 11 oktober 2010

Allt det tråkiga och jobbiga är värt det...

... av den enkla anledningen att man ibland får det så himla klart för sig vilken jävla tur man har. Det finns så sjukt mycket bra människor runt omkring mig, och jag är jävligt tacksam. Nu tänker jag njuta av den härliga insikten ända tills jag får nästa anfall av narcissistisk navelskådarångest. Jag räknar med fem härliga minuter av välbefinnande. Och gott så!

tisdag 21 september 2010

måndag 20 september 2010

Om det sjunker, låt oss drunkna

Hur vi är är ett resultat av vår omgivning och vår kultur. Du kan födas med vissa egenskaper, men i det långa loppet är det till 95 % din sociala kontext som formar vem du blir och hur du kommer att bete dig. Och jag vill inte leva i ett samhälle där man medvetet och omedvetet lär sig att slicka uppåt och sparka nedåt, och om det ändå går åt skogen så får man skylla sig själv. Där pengar öppnar - precis alla - dörrar. Ditt värde som person har blivit synonymt med din ekonomiska ställning och ingen är beredd att hjälpa den som behöver hjälp - för vad tjänar man på det? Och vårt dåliga samvete kurerar vi varje kvartal då vi skänker hundra kronor till utsatta barn i någon av stödgalorna på teve. I ett Sverige där den ekonomiska krisens effekter är långt ifrån hoplappade, där många lever med ständig oro över hur man skall få ekonomin att gå ihop - i ett sådant Sverige måste måste alla sätta sig ned och ta sig en ordentlig funderare på hur vi hamnade här. Hur lever vi våra liv, vilka ideal är det egentligen vi eftersträvar? Genom det sättet vi lever nu, gör vi verkligen oss själva och vår omvärld en tjänst? Kommer det i slutändan att gynna oss att vi lever enligt de odödliga orden "sköt dig själv och skit i andra"? För det är ju den enkla lösningen.

Och vi är så är så intellektuellt lågpresterande att vi väljer att nappa på den enkla lösningen - skyll på invandrarna! En samhällsgrupp med överlag lågt ekonomiskt och socialt kapital. Om de jobbar så stjäl de hederliga svenskars jobb. Om de inte jobbar är de lata och lever på hederliga svenskars bidragspengar. Frågan är då - vilka är de här invandrarna? Jag vill gärna veta. För i det allmänna medvetandet utgörs den här gruppen av arga unga män från Mellanöstern som använder sin fru som slagpåse. Jag påstår inte att dessa män inte finns representerade i gruppen "invandrare", lika lite som jag påstår att denna typ av män inte finns representerade i (för) många av våra allra "svenskaste" Svensson-hem. Poängen är att invandrare inte har några gemensamma egenskaper bara för att de är invandrare - förutom att de kommit till Sverige från ett annat land. Och detta säger inte mycket om personen. Du kan komma från Finland eller Uzbekistan, vara sophämtare eller flygvärdinna, ung eller gammal, kvinna eller man, gilla discodans eller korgflätning. Att peka ut denna stora grupp människor, som under lång tid också blivit en del av den svenska kulturen och välfärden, och påstå att dom i mångt och mycket bär ansvaret för de problem som vi står inför i Sverige idag - det är absurt. Lika absurt som att man skulle peka ut alla vänsterhänta och påstå att de är "den felande länken".

Samhällssystemet är just ett system, alla delar utav samhället har en funktion och hänger ihop med alla de andra delarna. Systemet skulle inte fungera utan alla sina delar. Därför kan vi inte heller peka ut en felande länk, för det finns ingen. Felet ligger hos oss, och i vår egen ovilja att gå djupare in på ett problem som det antagligen kräves en ansenlig mängd energi och fundamental omstrukturering av samhällets grundvalar för att börja lösa. Så istället hoppar vi från tillfällig lösning till tillfällig lösning. Eller vad vi hoppas är lösningar, iallafall. För det är ju så mycket enklare! Och hela tiden medans vi kör "hear no evil see no evil"-metoden bajsar vi oss själva i ansiktet.

Därför är jag så stolt över alla demonstrationer som har pågått runt om i landet idag, där människor, oberoende av partitillhörighet, protesterat mot ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Jag hoppas att någonting händer, att någonting kan göras för att visa att det inte är okej.

onsdag 15 september 2010

Hagelbäcks matrast

Det här såg vi på när vi var små. Jag menar, att våra huvuden inte exploderade av den artistiska friheten i dessa program är ett mysterium.







Varning! Gnäll!

Jag har suttit i två timmar med EN uppgift om konsumentkreditlagen. Två timmar. Svaret var två meningar långt. De andra frågorna var mycket enklare. Frågan är då om det är mig, frågans utformning eller universum det är fel på. Fy, vad jag inte tycker om juridik. Jag hatar regler, jag vill diskutera och analysera! Inte bläddra i lagbokspergament som är så torra att jag känner mig som Salad Fingers.

ÅH, det var skönt att få gnälla lite! Nu är jag faktiskt mycket gladare. Och jag har ju faktiskt lärt mig att jag får vänta fyra veckor om jag vill ha tillbaka mitt piano.

tisdag 14 september 2010

Stämningen är hög

Snart börjar tv-höjdpunkten för kvällen. Och jag menar inte Idol. Jag menar såklart Halv åtta hos mig. Helge Skoog, du är min man som Helen Sjöholm skulle säga.

Photobucket

måndag 13 september 2010

När lillan kom till jorden

Photobucket
Här är min genpool, mamma och pappa. Mamma var välbärgad och ordförande i MUF, pappa var mindre välbärgad och kommunist. Som tur var insåg mamma rätt snabbt att MUF var bluff och rött var rätt (hon var ju bara 14). Hur som helst var de mycket stiliga, bägge två.

Photobucket
Jag föddes med näsan mittemellan ögonen, och med massor av svartbrunt hår som ramlade av sen.

Photobucket
Jag och pappa, jag fyller år och är morgontrött som vanligt.

Photobucket
Som ni ser var jag redan då en atlet. Och hade hamsterkinder!

Photobucket
Jag var redan vid unga år ett modelejon. Observera tofsen i håret!

Photobucket
Stor vän av djur.

Photobucket
Jag var artistisk och experimenterade med mode.

Photobucket
Ser ni! Näsan mellan ögonen!

Vad som göms i snö...

Jag hittade den här serien i en låda hos mamma. Det är ett mästerverk av humor signerat en 13- 14-årig Maya. Ja, mitt namn stavades faktiskt så under många år, fick faktiskt min post adresserad till "Maya Lüning". Sjukt exotiskt tyckte ju jag. Sen bytte jag tillbaka, när jag insåg att jag nog var mer äppelmos än Piña Colada. Hur som helst, här är en serie om Corny, min seriefigur at that time! Hoppas jag hittar fler någonstans, jag vet att jag har en drös!

Photobucket

4 x Nickon

Photobucket
Jag tänkte bara visa några små teckningar jag gjort av min nya favoritkaraktär, Nickon. Färgläggningen hafsade jag ihop, det är tre, fyra färger som är 50% gråskala. Jag kan inte färglägga i Photoshop men jag orkade inte hålla på med pennor och akvarell såhär på nattkvisten. Klockan är ju snart fem på morgonen.

söndag 12 september 2010

Höst

Hösten är min favoritårstid. Jag älskar färgerna, regnet, den friska luften och att man får gosa in sig i varma halsdukar och dra på ullstrumporna. Jag har precis samma argument som alla andra som älskar hösten, alltså. Men det gör jag, hur som helst. Och jag längtar väldigt mycket till Ölands skördefest, som är om några veckor. Öland är väldigt, väldigt vackert på hösten. Nästan vackrare än Verkebäck där jag växte upp, men bara nästan. Bullerbyvackert.

Photobucket

Photobucket

Photobucket