Rule Britannia

Åh, jag är så frustrerad! Jag vill vill vill vill VILL flytta till England efter skolan. Man tjänar väldigt bra som socionom där, ingångslönen för en newbie ligger på cirkus 24 000 kronor, och sen ökar det på. Inte för att lönen är speciellt viktig, men den är bättre än i Sverige (på gott och ont). Skatten är lägre där, men anställningarna är så kallade "vics", alltså man blir anställd på obestämd tid. Men det verkar inte spela någon roll eftersom det är så lätt att få jobb. Man behöver lära sig lagar och förordningar, men det är tydligen ganska enkelt. Boendet är dyrt, men lönen hög så det går på ett ut, samtidigt behöver man ju inte bo i London och då blir det genast billigare. Helst ska man ha någon form av arbetslivserfarenhet i England (ungefär 6 månader) innan man ger sig in i socionomsvängen, men kraven på VAD man ska arbeta med under dessa månader verkar vara mycket små. Så man kan ju sitta på ett Telemarketing-företag (tydligen jättenkelt att få jobb som svensk på ett sådant) eller tja, ta vad som helst i arbetsväg under en kort period.

MEN! I England blir man inte anställd främst på grund av sin utbildning, utan de anställer dig om du har en bred arbetslivserfarenhet. Och det har inte jag! De kommer inte anställa mig on the basis of att jag sålt ulltröjor under två somrar (oberoende av att det var fina tröjor) eller att jag illustrerar på fritiden. I deras bok kommer jag bara vara en liten lat socionomstudent som inte kan ett skit. Så mitt alternativ då, om jag nu ska kunna flytta till mitt förbaskade England, är att jag jobbar några år i Sverige. Det kanske inte låter så hemskt, och det är det väl inte heller. All erfarenhet är bra erfarenhet, och jag kan ju bevisligen behöva det. MEN JAG VILL JU ÅKA NU. Omedelbums! Jag vill inte vara kvar i Sverige! Jag har ju inte ens gjort den obligatoriska "hitta mig själv i Thailand"-resan! Jag har bara pluggat! Jag vill inte behöva vänta längre. Men jag är alldeles för feg för att åka på vinst och förlust, om jag åker ska jag vara a woman with a plan.

Ja, det här kanske är ett enormt i-landsproblem. Men om ni känner mig vet ni hur stor den här fetischen för Storbritannien är. Den är sjuklig, som att någon eldar under fötterna på mig. Ungefär. Jag vill så gärna, och det känns så långt borta!

[Please insert simple solution here]

OBS! Jag är medveten om att alla inte bor i små klängväxtprydda stugor på landsbygden och dricker te hela dagarna. Eller använder plommonstop. Detta är en förbehållslös kärlek.