De senaste två veckorna har jag återigen fått någonting bekräftat som jag redan visste. Jag tål inte stress, alls. Inte ens lite stress. Det jag har behövt göra under de här två veckorna har varit att skriva en utredning (15 sidor), teckna en serie till antologin
Serier mot Rasism (5 sidor) och läsa en bok ("Normer, normalitet och normalisering", 330 sidor) och förbereda en muntlig tenta. Men tanke på att det är 24 timmar på ett dygn så borde jag inte ha känt mig så stressad som jag faktiskt har gjort. Men jag pallar inte trycket. Det överstiger min fysiska och psykiska kapacitet att hela tiden ha i bakhuvudet att jag har någonting jag "måste" göra. Den muntliga tentan är imorgon och jag är ett vrak! Jag har till och med fått tillbaka min magkatarr! Det är ju löjligt! Men jag känner ju mig. Jag måste göra allting jääääättelångsamt, tänka jääääättelänge och sedan göra EN sak per dag, typ gå och handla. Sen är min hjärna helt kaputt och jag måste vila. Helt ärligt.
(Jag har dock hört att sådana här uttalanden kan påverka min karriär negativt så jag vill minsann påpeka att jag alltid är väldigt effektiv i jobbsituationer, fråga vem som helst. Jag är alldeles för plikttrogen för att vilja eller våga såsa på jobbet! Så, nu är det sagt.)Det här ska ju föreställa en ritblogg, så... ungefär såhär är det:
Haha xD
SvaraRaderaMen du ska se att du fixar det, det gör man alltid :3
Du sammanfattar mig och min dag i ett nötskal. Jag är helt inkapabel att göra något när det blir lite för mycket (och det behöver inte vara mycket) som borde göras inom en viss tid.
SvaraRaderaKanske är det just draget att vi är plikttrogna? Att det blir någon helt makalös prestationsångestexplosion i oss som bara slår ut allt annat?