Hela serien "Den moderna rasisten"

Jag lade ju upp en sida i min serie "Den moderna rasisten" för ett tag sedan. Men eftersom boken den är med i inte har som syfte att tjäna pengar åt tecknarna utan är ett ideellt projekt så lägger jag upp hela serien här. Hoppas att ni gillar den! Säg gärna vad ni tycker!

Jonas Gardell-klippdocka

Jag vet inte om jag har lagt upp den här förut, men i så fall är det här en favorit i repris. Förra året gjorde jag den här klippdockevarianten av min favorit Jonas Gardell. Den är inte klar och ska färgläggas, men det har liksom inte blivit av ännu. Han måste ju få lite kläder, stackarn. Och guldvingar. Men jag älskar den. Jag har också en halvfärdig Jan Guillou på lager, och en Mark Levengood. Vi får se vad det blir av det här lilla projektet! Förhoppningsvis tar jag mig lite tid snart och gör klart dem.

Nu är den här!

Äntligen är boken Serier mot Rasism ute! Och jag är en av serietecknarna som medverkar i den! Titeln förklarar ju vad den går ut på, och jag tycker att alla borde införskaffa den. Vi tecknare tjänar inga pengar på det här, utan all vinst på försäljningen av boken går till nätverket "Ingen människa är illegal", som arbetar för de papperslösa flyktingar som kommer till Sverige.

Köp den HÄR! Hurra!

In Brogues

Jag har absolut inga pengar. Men jag har letat så jäkla länge och brogues-skor är svåra att hitta. Och jättejättedyra om man väl hittar dem. Hittar man ett billigt par så är de oftast fula. Men nu hittade jag ett par på nätet, och frakten var gratis. 350 spänn. Jättesnygga. Överkomligt, tänkte jag. Jag får helt enkelt önska mig dem retroaktivt, i födelsedagspresent. Bra plan. Fina skor.

Filmis

Ikväll har jag roat mig med att göra en filmis! Något som jag - märkte jag - inte på något vis är först med. Det var tydligen the thing för ett tag sedan att göra en egen filmis i Photoshop. Men jag hoppar på tåget nu! Den här filmisen är inte speciellt välgjord, tänkte att jag skulle göra en snyggare sen när jag letat upp/skaffat en ny kamerasladd så jag kan använda en nyare bild. Men det var himla roligt, jag rekommenderar det! Det är enkelt, HÄR är länken jag använde för att lära mig, det är typ, tre moment så även en nybörjare kan göra det.



Den första bilden är en riktig gammal filmis. Den andra är min variant. För ett första försök så är jag faktiskt ganska nöjd!

Rule Britannia

Åh, jag är så frustrerad! Jag vill vill vill vill VILL flytta till England efter skolan. Man tjänar väldigt bra som socionom där, ingångslönen för en newbie ligger på cirkus 24 000 kronor, och sen ökar det på. Inte för att lönen är speciellt viktig, men den är bättre än i Sverige (på gott och ont). Skatten är lägre där, men anställningarna är så kallade "vics", alltså man blir anställd på obestämd tid. Men det verkar inte spela någon roll eftersom det är så lätt att få jobb. Man behöver lära sig lagar och förordningar, men det är tydligen ganska enkelt. Boendet är dyrt, men lönen hög så det går på ett ut, samtidigt behöver man ju inte bo i London och då blir det genast billigare. Helst ska man ha någon form av arbetslivserfarenhet i England (ungefär 6 månader) innan man ger sig in i socionomsvängen, men kraven på VAD man ska arbeta med under dessa månader verkar vara mycket små. Så man kan ju sitta på ett Telemarketing-företag (tydligen jättenkelt att få jobb som svensk på ett sådant) eller tja, ta vad som helst i arbetsväg under en kort period.

MEN! I England blir man inte anställd främst på grund av sin utbildning, utan de anställer dig om du har en bred arbetslivserfarenhet. Och det har inte jag! De kommer inte anställa mig on the basis of att jag sålt ulltröjor under två somrar (oberoende av att det var fina tröjor) eller att jag illustrerar på fritiden. I deras bok kommer jag bara vara en liten lat socionomstudent som inte kan ett skit. Så mitt alternativ då, om jag nu ska kunna flytta till mitt förbaskade England, är att jag jobbar några år i Sverige. Det kanske inte låter så hemskt, och det är det väl inte heller. All erfarenhet är bra erfarenhet, och jag kan ju bevisligen behöva det. MEN JAG VILL JU ÅKA NU. Omedelbums! Jag vill inte vara kvar i Sverige! Jag har ju inte ens gjort den obligatoriska "hitta mig själv i Thailand"-resan! Jag har bara pluggat! Jag vill inte behöva vänta längre. Men jag är alldeles för feg för att åka på vinst och förlust, om jag åker ska jag vara a woman with a plan.

Ja, det här kanske är ett enormt i-landsproblem. Men om ni känner mig vet ni hur stor den här fetischen för Storbritannien är. Den är sjuklig, som att någon eldar under fötterna på mig. Ungefär. Jag vill så gärna, och det känns så långt borta!

[Please insert simple solution here]

OBS! Jag är medveten om att alla inte bor i små klängväxtprydda stugor på landsbygden och dricker te hela dagarna. Eller använder plommonstop. Detta är en förbehållslös kärlek.

Min lyxiga antidröm

Mina drömmar om framtiden har alltid, i mina ögon, varit väldigt blygsamma. Jag har ända sen jag var liten bara velat bli en sak: konstnär. Eller snarare: "ritare", i brist på bättre ord. Det var liksom det enda som framstod som en möjlighet. Ju äldre jag har blivit desto mer har jag insett att det faktiskt går att genomföra den drömmen, men jag har också insett att för tillfället pallar jag inte av att rita och var engagerad varje dag (vilket krävs om man ska lyckas hålla sig flytande i en jämförelsevis tuff bransch). Så nu läser jag till socionom, för jag kom inte in på psykologprogrammet, haha. Hur som helst. Min dröm.

Min dröm är att på deltid få teckna barnböcker och illustrera, och jobba på sidan av med samtal och behandling, helst genom terapi. Jag skulle helst jobba ganska lite, men å andra sidan inte heller kräva speciellt mycket betalt. Jag vill bo i ett litet hus med många små och trånga rum. Alla rum ska vara tapetserade i roliga mönster och fina färger. Jag vill ha en liten trädgård med en bekväm stol där jag kan sitta och spana på grannarna. Jag vill ha två honkatter, Sören och Kapten. Jag ska ha mycket böcker och åtminstone en god vän inom gångavstånd. I min dröm har jag två glada hippieungar och de har också en pappa någonstans, men huruvida han får bo i mitt hus eller är en avklarad affär har jag inte bestämt ännu. Jag är snäll och bjuder gärna på kaffe om någon är ledsen, jag har satt upp en skylt i trädgården där det står skrivet. "Gratis kaffe för den ledsne" ska det stå.

Det här är min dröm. Måhända är den inte storslagen och något värt att göra en långfilm om, men den är fruktansvärt lyxig. För det är en lyx att kunna jobba bara litegrann. Det är en lyx att ha tid för sig själv, en lyx att kunna vara ego. Det är lyx, och samtidigt väldigt småsint av mig, att inte vilja rädda världen eller nå upp till min "fulla potential". Det är en lyxig tanke att man bara skulle vilja vara lycklig och mata sina katter. Med dagens mått mätt är det nästintill oanständigt.

Fredrik Lindström

Det kommer bli svårt för mig att någonsin hitta en bra partner, när jag kräver att denne ska vara ungefär exakt likadan som Fredrik Lindström. Ja, alas, det blir hårt.

Två helt skilda reflektioner

Reflektion ett: När mammor är ledsna gör det ont i dotterhjärtan.

Reflektion två: Min skinnjacka kom idag. Den var inte riktigt som jag tänkt mig. Jag hade hoppats att den skulle vara typ SÅHÄR. Nu är den mer SÅHÄR. Nåja. Jag ska slita ut allt foder så kanske den inte blir så bulkig. Och sen har den världens bredaste axlar, undrar om man kan typ... hänga tyngder i vardera ärm? Så de blir mer sluttande? Nej det låter ju inte så effektivt. Men jag löser det.

Full metal jacket

Förut idag när jag okynnesgooglade så hittade jag lite bilder på den gamla klassikern punkskinnjackan. En sån strösslad med nitar. Jag har alltid velat ha en sån, men inte orkat fixa ihop någon. Men nu är jag minsann på gång. Jag köpte en skinnjacka på vinst och förlust på Tradera (jag tog den billigaste jag kunde hitta) och sen köpte jag nitar på lite olika ställen på nätet. Det blev inte sådär jättebilligt, och går väl kanske inte helt i punkens tecken. Men ja jävlar vad kul det ska bli! Pyssel! Sen ska jag ju skriva eller måla något i akrylfärg över ryggen. Funderar på att måla dit Astrid Lindgren. Eller Stephen Fry. Usch, vad fint det kommer bli!

The importance of being idle

De senaste två veckorna har jag återigen fått någonting bekräftat som jag redan visste. Jag tål inte stress, alls. Inte ens lite stress. Det jag har behövt göra under de här två veckorna har varit att skriva en utredning (15 sidor), teckna en serie till antologin Serier mot Rasism (5 sidor) och läsa en bok ("Normer, normalitet och normalisering", 330 sidor) och förbereda en muntlig tenta. Men tanke på att det är 24 timmar på ett dygn så borde jag inte ha känt mig så stressad som jag faktiskt har gjort. Men jag pallar inte trycket. Det överstiger min fysiska och psykiska kapacitet att hela tiden ha i bakhuvudet att jag har någonting jag "måste" göra. Den muntliga tentan är imorgon och jag är ett vrak! Jag har till och med fått tillbaka min magkatarr! Det är ju löjligt! Men jag känner ju mig. Jag måste göra allting jääääättelångsamt, tänka jääääättelänge och sedan göra EN sak per dag, typ gå och handla. Sen är min hjärna helt kaputt och jag måste vila. Helt ärligt.

(Jag har dock hört att sådana här uttalanden kan påverka min karriär negativt så jag vill minsann påpeka att jag alltid är väldigt effektiv i jobbsituationer, fråga vem som helst. Jag är alldeles för plikttrogen för att vilja eller våga såsa på jobbet! Så, nu är det sagt.)

Det här ska ju föreställa en ritblogg, så... ungefär såhär är det:

Reckless abandon